Invasionen-fakta och teorier

I juli 1361 invaderade den danske kungen Valdemar Atterdag Gotland. Tidigare samma sommar hade han intagit Öland och året dessförinnan Skåne och Blekinge. Teorierna om varför Gotland anfölls går isär, kanske var det en kompensation för Estland som kungen sålde till Tyska Orden 1346, kanske var det ett försök att upprätta ett danskt östersjövälde. En ny teori är att Atterdag ursprungligen inte intog ön för egen räkning, utan för Albrekts av Mecklenburg, men att han sedan skulle ha svikit det avtalet.

Carl-Gustav Hellqvists fantasieggande målning "Valdemar Atterdag brandskattar Visby". Originalmålningen finns på Nationalmuseum.

Enligt den muntliga traditionen invaderade den danske kungen Gotland på grund av öbornas välstånd, och därmed stora skatter. Sägnerna kring 1361 års händelser lever än idag och berättar bland annat att Atterdag själv förklädd till kvinna skulle ha rekognoserat på ön åren innan invasionen, att en trollpacka satt under Ajmundsbron och förtrollade gutarna så att modet svek dem och att en jungfru förälskade sig i den danske kungen och gav honom nyckeln till Visbys portar.

Det är troligt att Atterdag landsteg på Gotlands västkust omkring den 22 juli 1361. Hur många man den danske kungen förfogade över är inte känt, men jämförelser med ungefärligt samtida krigståg gör det troligt att han då han kom till Gotland hade med sig omkring 1 500-2 000 soldater.

Gotlands befolkningstal under medeltid är inte känt. Inbördeskriget 1288 samt digerdöden i mitten av 1300-talet bör ha påverkat befolkningstalet negativt. De första befolkningsberäkningarna från omkring år 1700 visar på en befolkning på 15 000 personer, varav 2 000 i Visby. Siffran var dock låg på grund av nödår i slutet av 1600-talet och steg snabbt till 18 000 personer år 1717. Det intressanta är att antalet gårdar på Gotland troligtvis var ungefär detsamma under 1700-talet som under medeltiden: 1500 st. Om man antar att 10-15 personer bodde på varje gård ger det ett befolkningstal på mellan 15 000 och 22 500 personer på den gotländska landsbygden, och omkring 4 000 personer i Visby.

Gotlands medeltida settingsindelning. EfterTortzen 1961.

Gotland var under medeltid indelat i 20 ting och sex settingar. Settingarna var bland annat försvarsmässiga och administrativa områden. Vid orostider samlades man först tings- och sedan settingsvis. Hejde setting var beläget på den västliga delen av mellersta Gotland och hade Ajmunds som samlingsplats. Ajmunds var även platsen för Sudertingets sammankomster, och kallades Gotlands nyckel, eftersom det var beläget vid den breda Sudertingsån, med Fjäle myr omedelbart i öster och en annan våtmark någon kilometer västerut som flankskydd.

Den enda skriftliga källa som platsbestämmer slagen på landsbygden är Strelow (1633) som berättar att strider stod på Fjäle myr, dagarna efter varandra. Han nämner också bland annat Grenskorset, men berättar inga ytterligare detaljer kring striderna och vi kan därför än så länge endast spekulera kring stridsförloppet i Mästerby.

Atterdag bör ha informerat sig om samlingsplatsen vid Ajmunds och marscherade, efter en mindre sammandrabbning vid landsstigningsplatsen, mot Mästerby. Vi vet inte hur många gutar som hann samlas vid Ajmunds. Det är troligt att gutarna var beredda på ett anfall, åtminstone vet man att den svenske kungen Magnus Eriksson sände ett brev till Visbys borgare den 1 maj 1361, där han varnade hela ön att hålla vakt, eftersom som kungen skrev  ”flera av våra fiender har sammansvurit sig”. Larmsystemet, förmodligen en kombination av vårdkasar och ringning i kyrkklockor, bör ha fungerat väl. Om endast Hejde settings män fanns på plats vid Ajmunds utgjorde styrkan inte mer än ca 500 man, men om hela södra Gotlands försvar hann dit kan de kanske ha utgjort mellan 1500 och 2000 man.

Vid Ajmunds bör gutarna ha förskansat sig väl och rivit den bro som gick över Sudertingsån. Kanske förlöpte striderna vid Ajmunds inte så som den danske kungen önskade; kanske förlorade han onödigt mycket både i manfolk och tid och ändrade därför taktik.

Fjäle myr sträckte sig under medeltid och fram till utdikningen i slutet av 1800- och början av 1900-talet i sydväst-nordostlig riktning genom Mästerby socken. Myren smalnade av på två ställen, och man ser på en karta från 1753 att myren vid denna tid endast var ca 175 m bred på det smalaste stället, vid den åker som idag kallas Norkslätten, efter gotländskans nork som betyder minsta vik eller bukt. Detta parti är beläget drygt 1 kilometer nordost om Ajmunds. Gotlands 1700-talslandskap är i stora drag ungefär det samma som medeltidens. En jämförelse med geologiska kartor visar att jordmånen på Fjäle myrs smalaste parti är sand, vilket gör det till en lämplig övergång. På 1700-talskartan ser man att myren åtminstone vid denna tid var gångbar, eftersom ett antal stigar löper över den, och det är inte orimligt att den var det även år 1361, som enligt den muntliga traditionen var en mycket varm och torr sommar.

Den danske kungen bör ha sänt ut rekognosceringsmän både öster- och västerut, och Fjäle myr visade sig kanske vara så uttorkad att en ostlig omfattning med påföljande övergång över myren tycktes vara möjlig. Märkte gutarna av danskarnas taktikändring eller trodde de att föregående dags strider vid Ajmunds hade inneburit en seger, eftersom danskarna hade valt att dra sig tillbaka? Det är troligt att gutarna var beredda på ytterligare ett anfall, efter att ha sett danskarnas enhetliga och för tiden toppmoderna utrustning, men kanske väntade de sig ytterligare ett frontanfall och inte ett kombinerat front- och flankanfall? Gutarna bör dock med sig lokalkännedom ha observerat danskarnas försök att ta sig över myren. De visste vad det innebar om danskarna tog sig över myren och kom ut på bredd med sina armborst, och gutarna bör därför ha inlett ett febrilt beskjutande. Danskarna lyckades dock ta sig över och sedan var slaget i princip avgjort, eftersom Atterdags professionella soldater nu fick strida på sina villkor. Enligt den muntliga traditionen stod den avgörande striden vid Grens gård, som var belägen 800 m söder om Mästerby kyrka. Sedan låg vägen till Visby öppen för den danske kungen och hans här.

Minneskorset vid Korsbetningen i Visby. Texten lyder: I Herrens år 1361 den 27 juli föllo framför Visby portar i danskarnas händer de här begravda gutarna, bed för dem. Foto: RAÄ UV Syd

Den 27 juli är det enda datum som är fastlagt vad gäller den danska invasionen 1361. Då stod striden vid ringmuren. Ett par decennier senare restes minneskorset på massgravarna.

Enligt den muntliga traditionen plundrade sedan den danske kungen och hans här framför allt södra Gotland under en månads tid. Vid återresan ska sedan ett antal danska skepp med skatter ha förlist i en storm vid Karlsöarna, och än idag ska man vid stiljte kunna se skatterna glimma på havets botten, en folkets imaginära hämnd på den kung som orsakade gutaön så mycket skada.

Inskription i Fide kyrka på södra Gotland: ”Husen är stuckna i brand, ett lidande folk nedhugget”. På 1990-talet gjorde dåvarande landsarkivarien Tryggve Siltberg en sensationell upptäckt då han i en medeltida handskrift från Vadstena klosters bibliotek hittade fortsättningen på texten: ”se, en hunds like går härjande fram med svärd, och Gotland erövras av danskar”. Foto: Allan Lingström

Läs mer

Hammarhjelm, Bengt (1998). Gotländsk krigshistoria. Från gutasagan till 1814.

Lingström, Maria (2008). Mästerby 1361-fortsatt sökande efter striden mellan gutar och danskar. Riksantikvarieämbetet, Avd. för arkeologiska undersökningar, UV Syd, Dokumentation av fältarbetsfasen 2008:1, arkeologisk undersökning.

Lingström, Maria m. fl. (2007). Mästerby 1361- gutarnas strid mot Valdemar Atterdag. Riksantikvarieämbetet, Avd. för arkeologiska undersökningar, UV Syd, Dokumentation av fältarbetsfasen 2007:3, arkeologisk undersökning. 

Lingström, Maria (2007). Mästerby 1361- slagfältsarkeologi i Valdemar Atterdags fotspår. Gotländskt arkiv 2007.

Moberg, Ivar (1938). Gotland um das Jahr 1700. Eine kulturgeografische Kartenanalyse. Meddelanden från geografiska institutet vid Stockholms högskola.

Siltberg, Tryggve (2002). »Hundens like»- bonderepublikens dom över Valdemar Atterdag i Fidedikten. Fornvännen 2002:1.

Strelow, Hans NielssØn (1633). Cronica Guthilandorum.

Säve, C. (1859). Sägner om konung Valdemar på Gotland. I: Folke, Et nordisk Tidsskrift I.

Thordeman, Bengt (1939). Armour from the Battle of Wisby 1361.

Thordeman, Bengt (1944). Invasion på Gotland 1361.

Tortzen, Christian (1961). Gotland 1361. Forudsætningerne. Overleveringen.

Westholm, Gun (2007). Visby 1361: Invasionen.

Kartor

Sockenkarta över Mästerby socken 1753. Lantmäteriet.